Borgstena räddningsvärn

2017-11-01
Brandstationen är från 1947 och huserade de första åren en så kallad deltidskår. I mitten av 80-talet blev Borgstena en frivillig brandkår, eller som det benämns idag, ett räddningsvärn. Räddningsvärnspersonal har ingen beredskap. När larmet går kommer de till brandstationen och rycker ut om de har möjlighet.

Geografiskt sett ligger Borgstena inte många minuter från Fristad där det finns en kår med räddningstjänstpersonal i beredskap. – ”Det är så pass nära att det inte funnits ett värn här om det inte vore för sågverket”, berättar platschef Roger Johansson.

Han nämner också att Fristad är en av de kårer som får så kallade inställelselarm i Borås. Vid långvariga larm som involverar kåren i Borås kan Fristad bli kallad till stationen i Borås för täckning.  Då blir Borgstena i sin tur back up för larm som inträffar i och kring Fristad.

Närheten gör att Borgstena och Fristad ofta träffas på larm. Varje år hålls även ett par gemensamma övningar. Senast övade man hjärt-lungräddning på barn tillsammans.

- Det är bra att lära känna varandra och varandras utrustning så att samarbetet fungerar bra på olycksplats, menar Mikael Svensson, som varit med i värnet sedan 2001.

Räddningsvärnspersonalen är 10 till antalet. För flera av dem har engagemanget gått i arv. Bland annat ingår far och son Wernklev, Lars-Olov och Peter, i värnet.

- När man var liten och tyfonen gick var det tufft att ha en pappa som var med i värnet. Nu har man en annan förståelse och värnar om hembygden och att vara med och skapa trygghet, säger Peter.

Likadant är det för Roger, vars far tidigare var platschef. Roger har varit med i värnet sedan 2001 och tog över som platschef fem år senare. Han bor intill brandstationen och har mjölkkor tillsammans med sin bror. Utöver det arbetar han som utbildare å SÄRF:s vägnar. Arbetsuppgifterna består främst av brandkunskap och handlar till exempel om att instruera personer i hur man släcker en brand med en handbrandsläckare. De senaste åren har han också varit involverad i förbundets sommarprojekt "Brandman för en dag" och "Brandman på turné" där mycket av verksamheten riktar sig till barn och unga.

- Det är ett givande arbete och jag ser det som kompetensutvecklande både för mig själv och räddningsvärnet. Jag får träffa mycket människor och goa arbetskamrater gör det än mer roligt.

Värnet larmas mellan 15-20 gånger per år. – ”Förr var det mer bränder, både soteld och gräsbränder. Nu brinner det betydligt mer sällan, en bra utveckling”, säger Lars-Olov.

Trafikolyckor hör till de vanligaste larmtyperna. – ”Sett till all tung trafik som passerar är det ändå få olyckor. Bara till sågverket går det ett 70-tal tungt lastade fordon varje dag”, säger Attila Kovacs.

Till vardags arbetar han, liksom tre andra i värnet, på sågverket Vida Borgstena. Företaget har historiskt sett spelat en viktig roll för räddningsvärnet. Idag har inga räddningsvärn i SÄRF kompetens att rökdyka, men i Borgstena såg det under en period annorlunda ut. Under sju år i början av 2000-talet gjorde nämligen lokala företag gemensam sak och sponsrade värnet.

- SÄRF stod för utrustningen och företagen stod för utbildningskostnaden och de årliga "måste"-övningarna. De ville helt enkelt ha den säkerheten nära, konstaterar Roger. 

Bakgrunden var bland annat att sågverkets hyvleri brann ner i början av 1990-talet. Branden räknades till en av de största i Sverige det året och lågorna slukade värden för många miljoner kronor. – ”Det var enkelt för dem att se nyttan och de var villiga att stå för vår rökdykarutbildning”.

Lösningen finns idag inte kvar, men värnet känner tydlig stöttning från lokala företag och föreningar. Inom kort kommer en hjärtstartare att placeras i deras släckbil. Inköpet bekostas av hembygdsföreningen och SÄRF står för värnets utbildning i så kallad D-HLR, hjärt-lungräddning med defibrillator.   Minnesvärda larm finns det många av. De som varit med ett tag minns speciellt stormen Gudrun i januari 2005.

- Vi fick larm på larm om nedfallna träd och fick order om att hålla 42:an ren. Det var många timmars arbete, minns Roger och får medhåll av kollegorna.

Det har också blivit arbete vid ett par skogsbränder, både inom och utanför SÄRF:s område. Tidigare i år deltog delar av värnet vid släckningsarbete av skogsbranden i Bredaryd, Jönköpings län.

Personalen beskriver ett aktivt föreningsliv och att det händer mycket i bygden. Det finns en rad större företag och nyetablering sker, mycket tack vare närheten till järnvägen.

- Det finns ett engagemang i Borgstena. Det återspeglar sig här i värnet också, menar Roger.

Senaste tillskottet i värnet är Eleonor Henningsson. Hon gick med i april 2016 och är idag ensam kvinna bland SÄRF:s räddningsvärnspersonal. Eleonor hoppas att fler kvinnor väljer att arbeta inom räddningstjänsten. – ”Det finns möjlighet till praktik. Jag gjorde inte det själv, men hade rekommenderat det för att få en inblick i hur det fungerar”.

När larmet går fylls bilens fem platser allt som oftast.

- Det är svårt att få rutin i och med att det är få larm. Det är en utmaning men samtidigt spännande och lärorikt, säger Eleonor.   - Det är roligt och intressant och onekligen en fin gemenskap. Jag har lärt mig mycket saker som jag inte bara har nytta av just här utan även i vardagen, menar Attila.

Personalen är uppdelade i fyra grupper och varje vecka ser en av grupperna över station, släckbil och motorspruta. Brandstationen har förutom den givna vagnhallen även mindre ytor för kontor och samkväm. En gång i månaden hålls övning, den här gången är det dags för stegövning. En kort genomgång hålls innan det är dags att ge sig ut i oktoberkvällen.