Dalstorp RIB

2016-09-02
Platschef Björn Gustafsson som firar 30 år i kåren 2017 har flera långtidskollegor med över 25 års tjänstgöring. För ungefär 10 år sedan tog han på sig rollen som platschef.

- Jag kände mig manad. Jag kan tydligen vara envis och tjatig och kan man påverka vill jag vara med. Jag vill väl och framåt både vad gäller Dalstorp men också för andra RIB-stationer och värn, säger Björn.

I Dalstorp har man framgångsrikt arbetat med praktiktjänster för att rekrytera. Praktiken innebär att man efter avklarat rullbandstest ingår i en av kårens beredskapsgrupper för övning samt att man, vid möjlighet, kan åka ut med samtliga grupper på larm, IVPA-uppdrag exkluderat. En praktikanställd får samma ersättning som de anställda brandmännen. Efter tre månader kan man sedan besluta om man kan och vill fortsätta eller inte.

Björn har bara hört positivt om praktiktjänsterna och är noga med att alltid följa upp oavsett utfall.

- Vi har låg personalomsättning med många som har varit med länge. Idag har vi sex, sju stycken som varit anställda över 25 år. Vi har aldrig haft något problem med rekrytering. Nu känner vi dock att vi gärna skulle bli någon mer på stationen, säger han.

Innan Dalstorp blev en del av SÄRF, 1995, hade Tranemo och Svenljunga kommun gemensam brandchef samt varsitt yttre befäl. Efter förbundsbildningen har det tydligt märkts av ett uppsving med utbildning och materiel.

- Styrkan i förbundet är att det mesta finns att tillgå så som tankbilar och stegbilar, säger Björn.

Nuvarande stationhus, på Nittorpsvägen 1, byggdes någon gång på 50-talet och fungerade fram till 1971 som kommunhus, då Dalstorp stod som egen kommun. På den tiden huserade brandkåren enbart i det som är dagens vagnhall. I övriga lokaler fanns istället bank och distriktssköterska.

Efter 1971 har grannarna bytts ut till såväl blomsterhandel som pizzeria.

- För sju, åtta år sedan fick vi tillgång till övriga lokaler också. Vi har renoverat upp dem själva, vi har bland annat plattsättare och elektriker i styrkan, säger Björn.

När larmet går har brandmännen sju minuter på sig att ta sig från hemmet eller arbetsplatsen till brandstationen, klä sig och åka iväg. Enligt Björn ligger snittiden på ungefär 4 snabba minuter.

- Det beror på att vi i Dalstorp både har hem och arbetsställen nära stationen, säger Björn.

I Dalstorp finns inte en ensam stor arbetsgivare, vilket kan vara sårbart, menar han.

- Arbetsgivaren blir heller inte lika belastad när anställda måste ryckas på larm. Vi har en salig mix av yrken. Vi jobbar med offerthantering, är verktygsmakare, reparatörer, bilmekaniker, innesäljare, lagerchef, produktchef, sälj- och marknadschef och hantverkare. Att vi har mycket och bred kompetens är en solklar styrka. En bilmekaniker och elektriker är aldrig fel att ha med sig ut, säger han.

Efter att SÄRF skrev på nytt avtal med SÄS med verkställande från 1 juli tror Björn att larmfrekvensen kommer att minska i Dalstorp. Andelen IVPA-uppdrag har legat på ungefär 50 procent av kårens totala utryckningar.

- Jag tror att vi nu hamnar på runt 50-60 larm snarare än runt de 100 vi legat kring innan. Vi var den första stationen i SÄRF som 2006 började åka på IVPA och har åkt med ambulansen i 10 år nu och jag känner att vi gjort fantastisk nytta, säger Björn.

Kåren larmas ut till områden motsvarade tidigare Dalstorp kommun. Mot Ölsremma i norr, Nittorp söderut och Grimsås i öster. De åker också som första styrka ut på larm in i Ulricehamns kommun. I området bor cirka 3500-4000 invånare. Björn berättar att SÄRF har släckavtal med Jönköpings län.

- Vi åker mot Jönköping som vattenresurs vid exempelvis brand i byggnad med våra två fordon och motorspruta. Samma sak till Gislaved, säger han.

Det blir ett par larm av det slaget per år. Åt andra hållet assisteras SÄRF av Hestra RIB som kommer på larm mot Grimsås med sin FIP och släckbil. De åker också på automatlarm vilket brukar generera ungefär tio tillfällen per år.

- Det geografiska läget avgör över förbundsgränserna. Vi tar över olyckan så snart vi nått fram, förklarar Björn.

Det finns ett antal riskobjekt i området. Björn nämner bland annat ortens flertal industrier, Nittorps ishall och Dalstorpskolan med många elever.

Fordonen kåren har till hjälp står putsade och fina i stationens vagnhall. En Scania BAS 4 släckbil med radionummer 52-3210 samt en Volkswagen Transporter, 52-3260, som används för att dra motorspruta och båt samt vid IVPA-uppdrag.

Efter sina snart tre decennier i som brandman bär Björn på många minnen. Han minns först och främst sitt allra första larm.

- Det var en villabrand. Det gick hyfsat bra men jag var nervös. Annat jag minns är ett flertal större ladugårdsbränder med innebrända djur. Örsåsbranden, en stor skogsbrand lever förstås kvar i minnet, säger Björn.

Arbetet som brandman har också inneburit ett antal IVPA-uppdrag till arbetskollegor och kompisars föräldrar.

- Det är känsligt och man måste koppla bort sin kamratskap och gå in i en sjukvårdsroll. Vi har dock fått mycket beröm för vårt agerande, säger Björn.

Han fortsätter:
- Mitt motto är att när det händer en olycka kunna vara en av de som hjälper till. Det driver mig och det använder jag för rekrytering.

Björn beskriver att det är flera bitar som får honom att arbeta som brandman i beredskap.

- Jag har haft en lång idrottskarriär inom hockeyn. När den var över tog detta vid och det är egentligen samma upplägg med övning och match som att öva och åka på larm. Kamratskapen där man ställer upp i glädje och sorg är en viktig del. Det roligaste är ju uppskattningen på det man gjort ute på larm. Allt ifrån fika till att hela styrkan blivit bjudna på restaurang efter att vi räddat ett asfaltsverk, berättar han.

Finns det då någon baksida?

- Det är väl det känslomässiga med tuffa larm. Dock finns det en framsida med alla baksidor. Hade inte vi kommit, vem hade då gjort det? Beredskapen blir en rutin, jag bygger min semester runt den, säger Björn.

Björn jobbar nu stenhårt på att stationen ska byggas på och få fler resurser.

- Dalstorp ligger i ytterkant och 80 procent av larmen är våra egna. Det är inte ofta vi kommer ut och stöttar på andras larm. Om vi kunde bygga på mer utrustning på vår släckbil skulle vi kunna bli en stark station. Vi vill alla hjälpa till mer. Det är viktigt för rekrytering och för att behålla vår personal.

Björn avslutar med en idrottsreferens:
- Vi vill ju inte bara träna, vi vill spela match också!