Horred RIB

2016-06-01
18 är 2 brandmän kort från önskade 20. I nybyggnationen har de adderat ett separat omklädning för de kvinnliga kollegor de idag saknar.

- Vi hade två kvinnliga kollegor som tyvärr flyttat från oss för kärlekens skull. Det var drivna tjejer. Hade de varit kvar hade vi säkert varit ännu fler kvinnor, säger Anders. 

Horreds brandmän har ingått i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund sedan 2010.

- Innan dess hade vi hjälp av förbundets inre befälstjänst i ungefär ett år, förklarar Anders.

Att vara med i SÄRF är framförallt positivt menar Anders.

- Vad gäller utrustning och övning är det helt klart bättre. Det hade varit ohållbart för oss att fortsätta i egen regi, tror han.

Förbundet är stort och nackdelen som Anders märker av är att han fortfarande inte känner till alla inre befäl vars namn ofta nämns i lokaltidningar. Vissa kommer han mer i kontakt med än andra.

I Horred det bedrivits brandkår sedan 1930-talet.

- 1933 har jag hört talas om säger Anders.

Fredagen 3 juni 2016 invigs det nya stationshuset. Det har då varit i drift i dryga veckan. Lokalerna rymmer fordonshall med plats för två fordon och en båt, omklädning, mötesrum, gym och kontorsplats. Detta på en yta av cirka 320 kvm plus 150 kvm entresolplan.

Den tidigare stationen, uppförd 1973, var i dåligt skick när den revs. Mjukt underlag hade fått byggnaden att luta. Upp till 71 centimeter på sina håll. Just lutningen var inte det stora problemet menar Anders.

- Problemen blev när det började läcka vatten. Våra lokaler möglade och gav oss en dålig arbetsmiljö, berättar han.

När larmet går i Horred är det totalt fem man, varav ett befäl, som skyndar sig mot stationen.

- Titta på geografin här, säger Anders och pekar ut genom de stora fönstren i möteslokalen. Det är nedförsbacke till stationen och det går snabbare cykelvägen än med bil.

Av de sex minuternas anspänningstid klarar de sig oftast på 3-4 minuter berättar Anders.

Kåren har två fordon till sin hjälp. En släckbil från Scania, en så kallad BAS 4 från 2012 med radionummer 52-2210. En FIP-bil från Mitsubishi också den från 2012 med radionummer 52-2260.

IP står för Första Insats Person och innebär att en av brandmännen beredskap har bilen med sig överallt och sina kläder däri. FIP:en behöver således inte åka till stationen när larmet går utan kan åka direkt till olycksplatsen och göra en första insats tills resterande styrka är på plats.

Horreds brandmän larmas ut 70 till 80 gånger per år. Ungefär 40 procent är IVPA-larm, i väntan på ambulans. Anders menar att totalantalet inte stigit särskilt sedan de började åka på IVPA. Det är bränderna som minskat. Just antalet menar han är lagom. - Det stör inte arbetsgivarna för mycket under dagtid. Larmen tar vanligen inga långa tider. Dock hade jag två man ute en hel dag nyligen men det hör till ovanligheterna, säger Anders.

Om dagarna är Horreds brandmän yrkesverksamma som vaktmästare, bilmekaniker, verkstadsindustriarbetare, verkstadssnickare för möbel- och dörrtillverkning samt produktionsansvariga på ortens linneväveri.

Horreds brandmän åker på larm i Horred upp mot Björketorp. De stöttar också Räddningstjänsten Väst med rökdykare till Kungsäter och Gunnarsjö. Samma sak på larm till Idala, som för till Kungsbackas kommun och Räddningstjänsten Storgöteborg, när det gäller trafikolyckor med fara för personskador.

Förutom Skene heltidskår möter Horreds brandmän således fler i tjänst utanför SÄRF än inom.

- Det kan vara någon enstaka skogsbrand någon gång, berättar Anders.

Inom området finns flera träindustrier och det har hänt att silos med spån får explosionsartade bränder. Någonting Anders fick uppleva på nära håll bara ett par veckor in i yrket som brandman. I år är det 30 år sedan men minnet lever kvar.

- Vi fick larm om att det brann i en silo till en möbelindustri. Vi hade två brandmän uppe vid silon och jag och en kollega var på ett tak längre ner. När de där uppe öppnade dörren till silon och släppte in syre exploderade gaserna. Brandmännen slungades ut mot ett räcke och blev brandskadade. Materialet som slungades ut for neråt mot oss på taket nedanför. Som tur var täckte min kollega mig med sin kropp. Han själv blev svedd i ansiktet men jag klarade mig med blotta förskräckelsen. Det tog ett tag att bearbeta. Jag minns att riksmedia var på plats och intervjuade oss i en grässlänt länge efteråt, minns Anders.

Idag utlöser brandmännen ett sprinklersystem innan de går in. Just säkerhetsarbetet är en större del av insatsen idag än förr. Anders, som varit brandman större delen av sitt liv menar att det är kamratskapen som gör att han uppskattar yrket än idag. Han adderar också adrenalinkicken och faktumet att han gör nytta som viktiga delar.

- Har jag inte varit på larm på länge känns det i kroppen, annars är det mest de yngre förmågorna som sticker iväg så att gruset spritter på gårdsplanen, berättar Anders med ett leende.

Sanningen är att det inte brukar gå särskilt lång tid mellan larmen för Anders. Det är snarare de som pendlar till sina dagjobb som säkert kan önska fler larm menar han. Det mesta händer på dagtid.

- Jag har ju i alla fall ett larm per jourvecka. Utöver min beredskapsvecka har jag också dagberedskap för att täcka upp för de som pendlar till arbetet. För mig blir det därför fem arbetsdagar dagberedskap plus en vecka med FIP-bilen per månad. Då blir det ganska många larm per år och det är mest dagtidslarm, förklarar Anders.

Att beredskapen innebär att man blir lite bunden ser inte Anders som något större problem.

- Vi ställer upp för varandra. Det är sällan man inte kan vara med på någonting på grund av beredskapen, säger han.

Med den nybyggda stationen ser Anders positivt på framtiden. Idag har kåren en genomsnittsålder på 30-35 år med två äldre och tre yngre brandmän per beredskapsgrupp.

- Vi har haft mycket bra folk som tyvärr flyttat från Horred men som kan tänka sig att flytta tillbaka när det är dags för familj och hus. Bostadspriserna skiljer sig ganska mycket jämfört med Varberg, säger Anders.

Det råder god stämning på stationen och behöver man hjälp med sin beredskap finns det alltid 15 stycken kollegor att ringa, avslutar Anders.