Limmared RIB

2016-04-01
Stationen är inte stor, cirka 220 m2 uppskattar platschef Björn Stenström ytan till. Av dessa utgör vagnhallen 135 m2 och källarplanet 86 m2.



Björn har varit i kåren sedan 1 januari 1994 och stationens platschef i 4-5 år. Förra året firade Limmared 100 år som station. Ett kalas han ser tillbaka på som en kanonkväll.

Limmareds brandstation gick med i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund i och med uppstarten 1995.

- Då åkte vi 1+3 och inte som idag tillsammans med Tranemo, där båda åker 1+2. Det var bara vid större larm vi åkte ihop, minns Björn.

Idag fungerar räddningstjänsten i Limmared och Tranemo som en tvåstationsenhet där de också övar ihop.

Björn berättar att när de gick med i SÄRF hade de precis fått en ny släckbil  som döptes till Edwin. I och med inträdet i SÄRF -95 fördelades bilarna om och Edwin hamnade i Dalstorp. Limmared trivdes dock bra med Dalstorps bil i utbyte men inom ett par år kom Edwin tillbaka till sin hemmastation.



Idag har kåren dock en Volvo FL-10 från -96, radionummer 52-3310, som rycker ut på larm. I vagnhallen står också en VW Transporter från 2008, radionummer 52-3350, även kallad lillebilen. Den används bland annat för att transportera stationens motorspruta. Björn berättar att stationen åker som släckhjälp till Svenljunga RIB och då är motorsprutan alltid med. I bilen finns också 325 meter grovslang, mycket för glasbrukets skull men också för skogsbränder.

Brandmännen i Limmared minns de första åren i SÄRF som tuffa att ta sig igenom eftersom det förelåg risk för att stationen skulle avvecklas. Limmared har dock alltid haft starkt stöd lokalt, inte minst från glasbruket som idag sponsrar en brandmannatjänst och stationshyra. Brandmännen får också öva på området utan kostnad.

Trots en tuff start anser Björn och hans brandmannakollegor i Limmared att läget förbättrats efter att de gick med i SÄRF.

- Vi är fantastiskt starka i SÄRF. Det märks ute på larm att det finns goda resurser med fordon, mat, vatten. SÄRF ligger långt framme vad gäller utrustning, säger Björn.

Förra året larmades de ut 122 gånger, något över snittet på cirka 100 larm per år räknat på de senaste fem åren. I Limmared åker man inte på IVPA, i väntan på ambulans, som vissa andra stationer inom förbundet. Björn hoppas på att det i framtiden ska bli en uppgift även för dem, att komma snabbt till den nödställda, avlasta anhöriga och ge trygghet tills ambulans ankommer. När larmet går är det tre brandmän i beredskap, varav ett befäl, som slänger sig i bilen till stationen.

I Limmared är den totala operativa styrkan för närvarande 13 man men inom kort går de ner till 12. Det blir precis 3 man per varje grupp, som är fyra till antalet. Det innebär att varje grupp har en beredskapsvecka per månad.

Från att larmet gått har de totalt 7 minuter på sig att ta sig från hem eller arbetsplats, till stationen, klä sig och åka iväg. 

I kåren är flertalet anställda på Ardagh Glas; truckförare, brand- & utbildningskoordinator, reparatör och sortbytare. Andra är maskinoperatörer och en annan är rörmokare.

Limmareds station larmas ut till i stort sett hela Tranemo kommun med cirka 12 000 invånare. Björn berättar att när Länghems räddningsvärn larmas ut kommer alltid ett befäl från Limmared. De särskilda riskerna i området ser Björn som de större vägarna, 27:an, 157:an och 156:an, järnvägen och glasbruket.

- Glasbruket är den unika riskfaktorn i vårt område. Där finns det en gasoltank på 233 kubik, berättar han.

För att bemöta behoven är stationen en så kallad klass 1-station på trafikolycka. Det betyder att de har särskild utrustning för att utföra räddningsinsatser och skapa säker arbetsmiljö i trafik. Limmared är också en av få stationer som har särskild utrustning för att jorda järnvägsledningar.

När Björn tänker tillbaka på sina dryga 22 år som brandman i Limmared är det en insats som gör sig extra påmind. En storbrand i Turnwoods träindustri i Tranemo.



- Vi var många enheter på plats och utförde rätt åtgärder vid rätt tidpunkt och kunde således rädda företaget. I maskinhallen fanns flertalet träsniderimaskiner från tidigt 1900-tal och platschefen berättade att hade branden nått dit hade företaget fått stänga igen, berättar Björn.

Ett annat minne är från 2014 när de lyckades rädda 7 lägenheter med hjälp av en släckgranat.

- Då hade vi inte haft de så länge och inte fått in tänker på samma sätt som idag. Min första tanke var ändå just släckgranat. I ett mindre, slutet rum fungerar de kanonbra, säger Björn.

- Överlag är det positivt med all ny teknik vi fått genom SÄRF, exempelvis värmekameror, stämmer brandman Lars-Göran Davidsson in.

På senare tid har Limmaredskåren börjat öva med Dalstorp kring objektsorientering. Någonting som de i Limmared ser mycket positivt på och hoppas på liknande upplägg med Svenljunga.

- Vi har haft Dalstorps brandmän hos oss på glasbruket och vi planerar att åka till Dalstorp för liknande besök på två olika objekt där, säger Björn.

Förutom att de lär känna särskilda riskobjekt får de också en större gemenskap. Björn berättar att han som platschef emellanåt träffar och diskuterar med andra platschefer men att de övriga i kåren inte har samma möjlighet.



Just gemenskapen lyfter de alla fram som det bästa med brandmannayrket. Det och att få hjälpa tredje man.

- Vi blir som ett fotbollslag, säger Lars-Göran.
- Ja, vi är ett starkt team, fyller Björn i.

Att rekrytera fler till kåren nu när de ska minska med en man ser Björn inte som något stort bekymmer.

- Vi har intresserade idag som vi låter testa på rullbandstestet här hos oss innan vi skickar dem till Borås för anställningstester och intervju, säger Björn.

Tony Gunnarsson, som nyss klarat testerna och blivit en välkommen del av Limmaredskåren, tycker att det fokuseras lite för lågt i åldrarna vid rekrytering.

- Jag är 50 år och klarar jag så klarar du, brukar jag säga. Är man äldre vet man också oftast vad man vill i livet och rör inte lika mycket på sig som de yngre, säger han.

Att det skulle finnas någonting negativt med att arbeta som brandman i beredskap har de svårt att se.

- Det är inte jobbigt att ha jour men visst kan jag märka att jag ändå andas ut något efter att min vecka är över, säger Lars-Göran.

- Vi får så mycket uppskattning av tredje person när vi är ute men visst får man tänka sig för när man har jour. Kan jag skjutsa barnen till kalaset och så vidare, fyller någon annan i.

När Björn tänker på stationens framtid handlar det om att bevisa hur starka Limmared är som kår, att de behövs på orten. Tranemo ses som huvudort och Björn upplever att de två stationerna ibland ses och behandlas som en och samma station och ibland som två separata.

- Lokalt är glasbruket är beroende av snabb vattenförsörjning och dessutom känner vi till lokalerna väl, säger han.

För stationslokalerna skulle han önska att det framöver finns ett separat rum för brandmännens larmställ och ett par, tre extra ställ att byta med efter en brand. För arbetsmiljöns skull.

Om de får frågan är Limmared inte främmande för att lägga till IVPA eller FIP, fordon för första insatsperson, på stationen.

- Jag var tidigare motståndare till FIP, men kanske var vi inte mogna för det då. Nu har jag sett vad det kan göra för andra kårer, exempelvis i Svenljunga, avslutar Björn.