Mjöbäck RIB

2016-10-01
Totalt arbetar 15 brandmän i Mjöbäck, uppdelat på 3 lag. Brandkåren har tjänat orten i 75 år, kommande år.

Stationen bytte plats till den nuvarande 1969. 1987 fick den sig en tillbyggnad med omklädningsrum, dusch och lektionssal.

2006 byggde brandmännen, till största del själva, en övervåning på stationen.

- Den är mysig och funktionell för oss, säger platschef Stefan Brorsson om stationen.

Det som saknas är träningsmöjligheter. Kåren har som tur är två driftiga brandmän som gärna kör utefys med sina kamrater.

- Vi måste ju träna. Vi får samma larm som heltidskårer och den som larmar förväntar sig samma hjälp, menar Stefan.

Innan stationen blev en del av SÄRF 1995 samarbetade Svenljunga och Tranemo kommun med gemensamma befäl. Stefan ser flera styrkor med att ingå i ett förbund.

- SÄRF håller hög standard på utbildning och utrustning. Händer det något större kommer det resurser överallt ifrån. Det är också fantastiskt med våra värn som inte är lika låsta till sina områden, säger han.

Heltidsbrandman eller brandman i beredskap är inte det viktiga i SÄRF, menar Stefan.

- Jag upplever att alla har samma värde och att det finns en öppenhet. Man är välkommen oavsett, säger han.

I Mjöbäck har man ryckts ut cirka 140 gånger per år. Merparten av larmen har varit IVPA, i väntan på ambulans. Sedan 1 juli i år har avtalet med landstinget begränsats i sin omfattning om kåren märker redan stor skillnad.

- Vi har åkt på IVPA i 10 år och märken en tydlig nedgång i antalet larm. Förr var 80 av 140 larm IVPA, säger Stefan.

Dygnet runt är det alltid 1 befäl och 4 brandmän i beredskap i Mjöbäck.

- Vi har beredskap fredag till fredag, det fungerar jättebra, säger Stefan.

Det finns mycket kunskap i kåren. När de inte rycker ut på larm arbetar de som plåtslagare, snickare, kapare, tjänstemän av olika slag liksom egenföretagare.

- Arbetsgivarna är positiva till beredskapen. De vet vikten av att ha oss här. Man blir naturligt den som är ansvarig för automatlarm och SBA-arbete. Vi gör det gärna som goodwill, säger Stefan.

Idag är de exakt tre hela grupper. Att få in någon extra skulle göra stor skillnad.

- Vill gärna ha några i pool. När vi fått in några extra har det tyvärr varit någon äldre som känt att det var dags att sluta, säger Stefan.

Snittåldern i kåren ligger på 44 år. Yngste är 26 år men många ligger runt 45-50 årsåldern.

- En unik grej för stationen är att vi har två kvinnor anställda. Att ha kvinnor i kåren ska inte vara någonting speciellt egentligen och det är det inte hos oss. Det är en till personresurs, säger Stefan.

I stationens vagnhall står två fordon och väntar på att slå på blåljusen och åka ut. Stationens släckbil är en Scania, BAS4, från 2005, radionummer 252-5210. Speciellt med den är att dess tank rymmer så mycket som 6000 liter vatten. Trots att kåren haft den i 11 år är den i gott skick.

Parkerad bredvid finns en VW Synchro, 252-5270, som används för att dra båt och motorspruta.

Stationen har också en FIP-bil, FIP står för Första insatsperson och innebär att en man ur styrkan alltid har bilen med sig för att slippa åka via stationen ut på larm.

- Den är bra på larm. Man får några extra minuter att tänka. För någon månad sedan räddades vi ett brinnande hus med hjälp av en släckgranat från FIP-bilen, säger Stefan.

En utpekad risk är ortens träindustrier. Stefan berättar att en av dem brann ned för ett par år sedan.

- Det är ändå förvånansvärt få incidenter men många har ju automatlarm nu, säger han.

De över en del ute på industrierna och dessutom arbetar flertalet brandmän ute på fabrikerna och känner till lokalerna. En värdefull kunskap, menar Stefan.

Stefan, som varit en del av kåren sedan 1998 har mycket att brås på.

- Farsan hade varit med i 35 år när vi i princip fick sparka ut honom, säger Stefan med ett leende.

Även brodern har varit brandman i Mjöbäck. När Stefan tillfrågades om att ta på sig rollen som platschef 2005 kändes det naturligt.

- Jag fungerar som en mellanhand mellan vår station och SÄRF centralt. Jag är arbetsgivarens representant ute på orten, säger han.

Efter 18 år i tjänst är det inte helt lätt att minnas någonting som stått ut från mängden larm och händelser.

- Visst har vi varit ute och härjat vid ett antal stormar. En gång fick vi undsätta ett par i Mårdaklev som blivit helt instängda. Borås tidning fick höra talas om detta och ville följa med. När vår personal kämpat sig igenom flera 100 meter med nedfallna träd och äntligen kommer fram till huset sitter en lapp på dörren. ”Vi är i Varberg och handlar”. Tillbakavägen var än mer ansträngd. De hade tagit sig ut ändå på annat håll, småskrattar Stefan och visar ett tidningsurklipp.

Att arbeta som brandman i beredskap har blivit en livsstil.

- Visst, man kan se det som att det är tråkigt att bara få 2 veckors sammanhängande semester men det är också ersättningen som kanske möjliggör att man har råd att åka iväg med sin husbil dessa två veckor.

Han beskriver beredskapen som en skön visshet att kunna planera in projekt hemmavid efter.

- Flera har ju varit med länge. Längst just nu är 36 år. Så hade vi inte haft det om beredskapen hade varit allt för jobbig, säger Stefan.

Det är alltså inte beredskapen utan snarare bemanningen som tar på krafterna.

- Idag är vi exakt tre fulla lag. Om någonting dyker upp hade det varit bra att ha några fler att byta med, säger Stefan.

När Stefan tänker på Mjöbäcks framtid ser han gärna att SÄRF utnyttjar dem mer än vad de gör idag.

- Vi vill och kan bli mer av en specialresurs för förbundet. Exempelvis har vi ju 6 kubik vatten i släckbilen. Vi skulle kunna åka längre, SÄRF är stort. Vi är ju med i kåren för att åka på larm. Får vi inte göra det kan intresset börja svalna, avslutar han.