Svenljunga RIB

2016-03-01
1916 var det en annan typ av brandkår som i stort byggde på frivilliga krafter. Stationens nuvarande platschef Larry Norrström berättar om en otrolig utveckling, även sedan hans inträde 1999.

Den nuvarande stationen stod färdigbyggd strax innan inträdet i förbundet. Tidigare låg stationen vid väg 154, 500 meter från rondellen, mot Falkenberg där det idag meckas med mopeder och cyklar. På den tiden tvättades brandslang på stationen och hängdes upp i tornet på tork.

När den nuvarande stationen byggdes fick brandmännen vara med och bestämma utformningen. Bland annat byggdes ett bombsäkert insatsrum, någonting som var högaktuellt då. Idag fikar och umgås ambulanspersonalen där. Sedan 1998 hyr ambulansen i Svenljunga nämligen in sig i brandstationens lokaler, för plats finns det.

Larry har inga specifika uppgifter på antalet kvadratmeter men påpekar att de är den största deltidsstationen i förbundet näst efter Ulricehamn.

- Att ambulansen hyr in sig här är bara positivt. Vi lär känna varandra och kan tilltala varandra med namn ute på larm, berättar Larry.

Stationen har också ett helt nybyggt gym på övre plan. Tidigare stod utrustningen öppet och täcktes lätt av damm från fordonen. Nu har gymmet byggts in och utrustats med mer utrustning. Larry berättar att kåren nu går samman med en pengapott för att hålla utrustningen i god trim. Det råder god aktivitet i gymmet, på söndagar kör de bland annat ett cirkelfyspass.

I Svenljunga rycker brandmännen ut i snitt 150 gånger per år. Larry förklarar att det är väldigt blandade typer av larm men att IVPA, i väntan på ambulans, uppgår till 30-4+ larm av dessa.

Här arbetar idag 21 brandmän, varav 2 kvinnor.

- Det är ungefär jämnt skägg, precis så att det går ihop. Vi har inga brandmän i pool att ta in, säger Larry.

Utifrån dessa 21 har det bildats 4 grupper som varvar sin beredskap. I Svenljunga läggs beredskapen upp måndag-måndag, någonting som fungerat väl för kåren under nästan 7 år, berättar Larry.

Varje grupp övar under sin beredskapsvecka. Det kan röra brand eller trafikolycka med olika situationer och scenarion. I och med att Ätran flyter genom orten övas det också vattenlivräddning och andra båtövningar.

Även om brandmännen i beredskap officiellt har 7 minuter på sig att nå stationen och rycka ut, så kallad anspänningstid, har de alltid kört med 6 minuter i Svenljunga, en tid de klarar. Larry berättar att ambulanspersonalen ofta kommenterar hur snabba de är till och från stationen.

- Stationen har ett bra läge idag. Vi når snabbt både väg 156 och 154, säger Larry.

Svenljunga kommun är stor. I centralorten bor cirka 4 500 och i hela kommunen bor ungefär 10 500 på en yta som sträcker sig cirka 6 mil från syd till nord.

Vid larm åt Smålandsgränsen dras Mjöbäck, vid villabrand i centralorten dras även Limmared och Tranemo och när det går larm i norra delen av området dras förutom Tranemo och Limmared även Borås.

Enligt Larry finns det inga särskilt utpekade risker i området. Det som finns är ett antal större industrier som handhar kemikalier. I Lockryd bereds det just nu plats för fler industrietableringar, vilket genererar fler arbetstillfällen, påpekar han.

I stationens vagnhall finns det som sagt plats för flertalet fordon. Stationens släckbil är en Scania från 2003, 52-5010, utrustad med skärsläckare.

Bredvid står tankbilen, en 90-talist från Volvo, 52-5040, som rymmer 9,5 kubik vatten och 500 liter skum. Stationens FIP-bil (första insatsperson), en Mitsubishi pickup, från 2013, 52-5060, är utstationerad hos styrkeledaren i beredskap.

Stationen har också en bandvagn, 52-5055, med ett extra flak som rymmer 1000 liter vatten.

Bandvagnen används bland annat vid djurlivräddning. 2005, när Svenljunga just fått bandvagnen blåste stormen Gudrun över oss. Då användes fordonet för att nå en skogshuggare som fått ett träd över sig i skogen. I vagnhallen samsas också ambulansens tre fordon, varav ett är i reserv.

Larry berättar att han sökte in som brandman i Svenljunga redan -95/-96 men gick inte vidare då. Idag önskar han att han upptäckt yrket tidigare i livet och gått utbildning för att bli heltidsbrandman. Anledningen att det inte blev så tror han stavas fotboll där han i sina yngre år spelade för bland annat Grimsås och Norrby. Det var via bekanta brandmän han fick upp ögonen för yrket och lockades av att kunna hjälpa tredje man. Dessutom var det en god extra inkomst.

2006 tog Larry över platschefsposten efter Lars-Ove ”Loa” Andersson. Den nya rollen var annorlunda med ansvar för att ordna övningar bland annat. Han var dock nyfiken och ville prova. Såhär 10 år senare flyter det på bra och han tror att det som utmärker honom är att han vill arbetet ska fungera väl för alla. Det är ju möjligheten att hjälpa till som Larry ser som det allra bästa med sitt yrke.

- Att vid lyckad insats få höra uppskattning som han kan sprida vidare på stationen. Mest hörs det ju när vi är ute och syns, säger han.

På motfrågan vad det sämsta är har han ett snabbt svar. ”Ingenting!”.

- Familjen ställer upp och kämpar på. Att vi åker på IVPA ger oss kunskap inom sjukvård vilket är extra positivt både för familj och för arbetsgivare, säger han.

Larrys arbetsgivare är positiv men tyvärr finns det exempel där arbetsgivare inte går med på de krav som ställs med beredskap. På så sätt är rekryteringen en utmaning.

När Svenljungas kår larmas är det bland annat snickare, industri- och lagerarbetare som springer mot bilen. Det finns också flertalet pendlare.

- En nyckel för att deltidsstationer ska gå runt är att man ställer upp för varandra. Vissa får ibland ta mycket hög andel beredskap och visst finns det ett stopp där man kommer till ett vägskäl, resonerar Larry.

Idag ställer flertalet pendlare upp för arbetsortens station med beredskap. Kan de inte ha dagtidsberedskap på hemmaorten ställer de upp för stationen på arbetsorten, ett fint samarbete över gränserna som Larry tror kommer bli allt mer viktigt framöver.

- Det är kanonbra för kårer som har det tight med personal. I Svenljunga försöker många av de som reser i jobbet inom bland annat snickeri att få lokala jobb när de har beredskap men det är inte alltid det går. Larry själv är arbetsledare på Snickeriet inom Arbetsmarknadsenheten i Svenljunga kommun. En verksamhet för personer i behov av arbetsmarknadsinsatser. Via snickeriet får de arbeta praktiskt med bland annat att snickra, måla och parkskötsel.

När Larry ska sia om framtiden för stationen kokas det snabbt ner till personalbehovet.

- När vi gick med i SÄRF hade vi 80-90 larm/år, nu är vi uppe i 150. Denna rekryteringsomgång fick vi tyvärr inte några sökande till Svenljunga, säger han.

Han tror att många är måna om sin lediga tid.

- Även om engagemanget ger ett ekonomiskt tillskott måste intresset finnas där, avslutar Larry.

Vi gratulerar Svenljunga till 100 år och ser fram emot öppen station den 3 september.