Torestorp RIB

2017-03-01
David Jarhult är platschef sedan ett drygt halvår och har varit en del av kåren sedan 2003.

- Förut var det så att de som slutade skulle hitta ersättare. De visste att jag flyttat hit och hade lastbilskort så det föll sig ganska naturligt, berättar David, som bor granne med brandstationen.

David har, sedan drygt tre år tillbaka, även SÄRF som huvudarbetsgivare. Han är anställd som utbildare och håller framför allt i externa utbildningar. Dagarna fylls bland annat av att lära ut hjärt- och lungräddning till företag och privatpersoner, instruera brandmän i rökdykning eller som idag att prata brandskydd med grundskoleelever på Torestorpsskolan.

- Jag utbildar alla åldrar, från förskolor till PRO, så det gäller att anpassa nivån efter målgruppen. Det är extra kul att utbilda brandmän, det blir mer avancerat och det är kul att jobba med realistiska scenarion, säger David.

Han är inte den enda av kårens brandmän som arbetar på SÄRF. Henrik Nordvall är heltidsbrandman vid kåren i Skene. – ”Det är till nytta för oss allihop och höjer vår kompetens. Varje station skulle ha en heltidsanställd brandman som kunskapsstöd, det tror jag hade gett hur mycket som helst”, menar David.

Kårens tio personer är indelade i tre grupper. De senaste månaderna har de frångått det tidigare fasta jourschemat med beredskap var tredje vecka. – ”För varje ny månad lägger alla sitt önskeschema. Man markerar dagarna med rött, gult och grönt och sen pusslar jag ihop det med gruppens beredskapsveckor som grund. Det fungerar bra och blir mindre byten i efterhand”, säger David.

Till vardags är kårens yrkeskategorier spridda. Det finns bland annat snickare, lagerarbetare och vaktmästare i gruppen. Ingela Lundell jobbar som undersköterska och upplever att det går bra att kombinera med brandmannayrket.

- Man får planera för att det ska gå ihop och det är viktigt att mina kollegor vet om när jag har beredskap. Det känns bra att kunna hjälpa andra och jag har lärt mig mycket som jag har nytta av i vardagen, berättar Ingela.



David instämmer i att beredskap kräver planering. – ”Jag brukar säga att det inte bara är jag som är brandman, hela min familj är brandmän. När barnen var mindre hade jag jämt back up av mor- och farföräldrar. Det går inte att lämna två små barn när larmet går”.

2014 gjorde SÄRF en organisationsförändring till följd av besparingskrav. Torestorp var en av de kårer som då gick ner i bemanning. Från att ha varit tre personer vid larm är de idag två, en styrkeledare och en brandman.

I samband med förändringen fick Torestorp ett nytt fordon, en så kallad offensiv enhet. Fordonet ska möjliggöra för personalen att uppnå fyra kriterier. De ska kunna göra en första insats vid brand, skapa tillträde vid trafikolyckor, genomföra ytlivräddning och åka på så kallade IVPA-larm.

- Precis som alla andra kårer kan vi vara först på alla typer av larm. Vi får lösa det med mindre resurser och folk till och börja med, men vi har bra utrustning som är anpassad efter styrkan. I vårt fall handlar det om att frysa läget så att olyckan inte utvecklas mer, säger David.



Torestorp har åkt på IVPA-larm sedan 2011. IVPA står för I väntan på ambulans och har utgjort en stor andel av kårens larm. Sommaren 2016 ändrades larmkriterierna i samband med ett nytt regionalt avtal. Från att ha åkt på alla prio ett larm i området larmas nu kåren vid hjärtstopp samt på ambulans begäran. Invånarna i flera av förbundets glesbygdsområden upplever att förändringen innebär en minskad trygghet.

- Vi räddar inte liv alla gånger, men av erfarenhet kan jag säga att vi skapar trygghet när vi kommer till platsen och det betyder mycket för de drabbade, säger Roger Hedberg, en av kårens styrkeledare.

- I början kunde vissa larm vara svåra att komma fram till, framför allt när det rörde barn, men med tiden blev vi trygga i det också. Mycket tack vare vårt samarbete med ambulansen. För oss handlar det om att ha koll på andning, puls och medvetandegrad och rapportera till ambulansen som är på väg. Och om att skapa lugn. Blir föräldrarna lugna smittar det av sig på barnet, utvecklar David.

Sedan kriterierna ändrades är antalet larm betydligt färre. –”Innan visste man att en jourvecka innebar larm. Larmrutin skapar en säkerhet och trygghet man inte kan öva upp”, säger Roger.

Utöver IVPA larmas kåren vid ett femtontal tillfällen per år. I närområdet finns en hel del sjöar, men de har varit förskonade från drunkningslarm. Däremot larmas de någon gång varje år till ”brand på ö”, en inte alltför vanlig larmtyp i förbundet. Då kommer deras båt väl till pass.

- Ofta är det någon som campat och inte släckt ordentligt efter att de grillat, konstaterar Roger.



Mindre olyckor hanterar kåren själva, men i de flesta fall behövs det fler resurser. Stöttning kommer då från heltids- och RiB-kåren i Skene eller RiB-kåren i Mjöbäck. Gemensamma övningar med Mjöbäck hålls regelbundet. Under hösten övade man tillsammans på en rad olika scenarion på SÄRF:s utbildnings- och övningsanläggning Guttasjön.

- Vi övade bland annat på bilbrand och brand i byggnad. Torestorp kom först och sedan Mjöbäck, precis som det hade sett ut i ett verkligt läge. Det är nyttigt att öva ihop och lära känna varandra, säger David.

Egna övningar hålls varannan vecka, oftast i två separata grupper. – ”Ibland samlas vi allihopa för att gå igenom teori och taktik, men praktik gör vi i mindre grupper för det är så det ser ut vid skarpa larm”.

Sedan David blev platschef under fjolåret har fler individer hållit i övningar. – ”Historiskt sett har styrkeledarna ansvarat för det, men nu håller även brandmän i övningar. Det är bra att befälen inte alltid känner till vad som ska hända samtidigt som det höjer kompetensen att få läsa in sig på ett ämne och utbilda i det”. 

Brandstationen ligger centralt i Torestorp. Byggnaden är ifrån slutet av 70-talet och delar av lokalerna fick sig en ansiktslyftning 2012. Under våren planerar man för en rejäl storstädning och kanske får även vagnhallens väggar ny färg.

I ett mindre samhälle som Torestorp vet de flesta vilka som ingår i kåren. – ”Det är en fördel att folk vet vilka som kommer, men det händer att vi åker på larm till folk vi känner, till och med nära anhöriga”, säger David.

Kåren lyfter SÄRF:s grupp för kamratstöd, ihop med den egna gemenskapen, som viktiga faktorer efter en tuff händelse.

- Vi är väldigt öppna med varandra. Att sitta ner tillsammans efter jobbiga larm har hängt i efter det att vi började med IVPA, berättar Ingela.

Vid senaste rekryteringsomgången av räddningstjänstpersonal i beredskap fick Torestorp inga sökande. Kåren skulle gärna se att de fick in en eller ett par nya brandmän inom en snar framtid. – ”Jag tror vi har ett högt snitt om man jämför med andra kårer. Ofta är man med länge men på grund av familjeförhållanden och arbete är det folk som slutar emellanåt”, konstaterar David.

Flera i kåren har också fått mersmak på brandmannayrket och sökt sig till utbildningen SMO, Skydd mot olyckor, för att kunna arbeta som heltidsbrandmän. Det krävs inte C-körkort för att köra Torestorps bägge fordon vilket brandmännen hoppas kan underlätta kommande rekryteringar.