Trädet RIB
I Trädet, en mindre landsbygdsort i norra delen av vårt förbund, har det funnits brandkår sedan 1927 – nittio år i år. Nuvarande brandstation uppfördes på 60-talet och delar byggnad med lägenheter och tidigare även ortens bibliotek. I vad som först ser ut som ett lägenhetshus finns en dörr märkt ”Räddningstjänsten”, här håller ortens brandmän till.
2017-12-01
För fyra år sedan utökades stationens lokaler och idag har personalen ett mötesrum, en köksdel, vagnhall och kontor.
2014 minskades kårens bemanning från fem till tre man per lag och de blev i samma veva av med tankbilen de tidigare haft. Istället fick de en ny släckbil och FiP-fordon (FiP står för första insats-person). Idag är kåren tolv man stark, uppdelade i fyra lag.
- Det hade varit bra med någon i reserv. Särskilt på sommaren, säger Ingela Pietiläinen.
Tre ur kåren bor i grannbyn Åsarp. Men inte på längre avstånd från stationen än att anspänningstiden klaras.
Anspänningstiden, tiden från larm till rullande släckbil, är sju minuter men Ingela vittnar om att de ofta är ute på så lite som halva tiden.
- Vår grupp bor på Skolgatan, precis vid stationen, säger hon.
Ett relativt nytillskott i kåren är Lasse som tidigare arbetat som heltidsbrandman i Eskilstuna men som nu pensionerat sig och flyttat till Trädet och blev en del av kåren.
Platschef Michael Linnarsson framhåller att de överlag är välutbildade i kåren.
- Faktum är att vi idag är fler styrkeledare än brandmän, säger Michael.
2014 renoverades köket och samlingsrummet. En vägg togs ner och den något omoderna 60-talsinredningen med orange tapet och mörka köksluckor är nu ljus och fräsch.
- Vi hjälptes åt och det känns jätteroligt att ha fått det fint, säger Claes Claesson.
Förra året rycktes kåren ut på 35 larm. Det nya IVPA-avtalet har delvis påverkat siffran men antalet IVPA-larm uppgår fortfarande till ungefär hälften av årets total. (IVPA står för i väntan på ambulans och beskrivs som sjukvårdslarm.)
- Med de nya kriterierna på IVPA är det nästan alltid illa när vi väl larmas, säger Ingela.
De medger att de alltid känner sig välbehövda och extra uppskattade på dessa larm.
Kårens primära insatsområde går som en kil upp i Falköpings kommun och varje år passerar kåren kommungränsen 2-3 gånger. Majoriteten insatser görs dock i Ulricehamns kommun.
- Faktum är att vi faktiskt får passera kommungränsen emellanåt ändå för att ta snabbast vägen även inom vårt område, säger Claes.
Inom området finns en del industrier och 46:an – en dubbelfilig väg med en del tung trafik.
- Det är faktiskt förvånansvärt få trafikolyckor med tanke på trafiken som rullar, säger Claes.
Vissa tror att det kan bero på det förbättrade skicket på vägen, förr ska den ha varit betydligt krokigare.
Även om antalet larm är förhållandevis lågt behöver kåren finnas på plats. Det är för långt geografiskt för de omkringliggande kårerna för att täcka hela området.
- Det är dubbelt. Vi vill inte att fler olyckor ska inträffa men samtidigt behöver vi ha viss rutin på med larm då och då för att hålla ångan uppe, säger Michael.
Det sprillans nya gymmet och det snart iordningsställda omklädningsrummet och bastun ger möjligheter till såväl träning som samvaro.
När gänget pratar minnen är det nära till skratt.
Ulf Josefsson berättar hur kåren förr tävlade i brandkunskap, liksom alla kårer inom Ulricehamns kommun. Det hölls årliga mästerskap med uppåt 14-15 deltagande lag, ofta uppåt Dalsland. Kåren vann när tävlingen hölls på Sturebadet i Ulricehamn.
- Det var en rolig och lärorik tid, säger Ulf och håller upp ett tidningsurklipp som förkunnar prestationen.
Ett larm många minns och skrattar åt i efterhand var en gräsbrand på en rastplats mellan Åsarp och Trädet. Claes passerade platsen på väg till stationen och spanade men såg ingen brand. Väl omklädd och på väg i släckbilen visade det sig att han helt missat rastplatsen i fråga då han hade fullt fokus på en vägkurva.
De minns också två ”popcorn-larm” på barndisco i Blidsberg – en gång med en även med en brandman närvarande.
Personalen är tacksamma för att det läggs pengar på stationen, det har hänt mycket de senaste fem åren.
- Förbundet har satsat på oss och det är roligare med fräscha lokaler, säger Michael.