Ulricehamn RIB

2016-01-01
Fram tills dess hade en Scaniaverkstad (nuvarande EG Larssons Bil) huserat i lokalerna som därefter renoverades upp för räddningstjänstens ändamål. Dessförinnan låg brandstationen i källarplanet på kallbadhuset som idag är Hotell Bogesund.

Lokalerna innefattar vagnhall, dagrum och kontor liksom utbildningslokaler, gym och brandkårsmuseum. Lokalerna delas också med ambulanspersonalen och deras fordon som har övernattningsrum i byggnaden.

Ulricehamn har 4 grupper med 7 operativa brandmän vardera. Dessutom finns det 4 brandmän i pool vilket ger en total på 32 brandmän.

I snitt larmas styrkan ut cirka 300 gånger på ett år varav 60-70 larm är så kallade IVPA, i väntan på ambulans. Platschef Per Johansson vittnar om att det är en minskande skara automatlarm och färre antal stora bränder. Tyvärr desto fler trafikolyckor och även en del drunkningsolyckor och skogsbränder. Han upplever också att räddningstjänsten används på ett bredare plan idag än förr.

Det finns tre olika larmtyper när vi larmas ut. Vid stort larm åker hela styrkan, vanligen 2 styrkeledare och 5 brandmän. Vid IVPA åker två man ut och vid litet larm åker samtliga 5 som inte täcker för ev. IVPA-larm. De olika funktionerna växlar inom styrkan. Idag har Ulricehamn 7 utbildade styrkeledare och en åttonde på gång. Brandmännen kan ha beredskap med eller utan IVPA-täckning. Per Johansson lyfter fram att de alltid måste lösa beredskapen på invidbasis för att få schemat att gå ihop.

– Exempelvis har vi 4-5 stycken som inte kan ha dagtidsberedskap eftersom de arbetar utanför stan, säger han.

Det finns en stor bredd på de yrken brandmännen har vid sidan om räddningstjänsten. Per kan enkelt nämna lärare, egna företagare, lastbilschaufförer, lagerpersonal, industriarbetare, kundmottagare, omsorgspersonal och anläggningsarbetare som ett urval.

Brandmännen övar varje vecka men alla i styrkan kan inte alltid öva samtidigt vid övningar som kräver viss utrustning. En gång per månad träffas dock samtliga för övningar som objektsorientering eller andra övningar som inte har samma krav på utrustning.

Vid larm har brandmännen 5 minuter på sig att nå stationen, klä sig och åka iväg. Rusningstrafiken som på senare tid blivit allt tydligare gör det svårt att hinna. För att kapa insatstiderna har Ulricehamn idag en FIP-bil samt två personer som arbetar dagtid på stationen och kan åka så kallad offensiv enhet med en mindre bil, skärsläckare och släckgranater. Under kvällar och nätter har samtliga i styrkan beredskap samtidigt och då är inte behovet lika stort av den offensiva enheten.

Ulricehamn växer. Stationen har inte svårt att rekrytera utan det svåra är att hitta människor med rätt avstånd till stationen. I kommunen bor det idag nära 23 000 varav 10 000 i centralorten. Per Johansson räknar med 15 000-18 000 inom stationens primärområde.

Riksväg 40 är tillsammans med 46:an och 157:an högriskområden.

– Tyvärr blir trafiken galnare på motorväg. Vi blir ofta omkörda på väg till en olycksplats eftersom trafikanterna vet att vi kommer att stänga av vägen en stund, säger per Johansson bekymrat.

Per är glad för de hjälpmedel de har vid trafikolyckor; helikopterlampor som ger tydlig avgränsning, vägbulor som får förbipasserande att sakta ned och de tre tunga fordon de kan ta med sig för att skapa snäva chikaner. Också det för att få ner hastigheten för förbipasserande. Det skapar en säker arbetsmiljö för oss på plats.

Ulricehamn är en av SÄRF:s servicenoder vilket innebär att mycket material och övrig logistik sker via stationen. Någonting som Per ser som mycket rimligt.

Tillsammans med Borås har stationen krav på höjdfordon på grund av den typ av bebyggelse som finns. Tidigare haft stationen också skött hantering av förbundets kemdräkter, en uppgift som nu är flyttad till heltidsstationen i Skene.

Stationen huserar också reservfordon för östra delen av förbundet. Mycket av stationens utrustning och fordon används varje vecka av andra stationers och värns i övningssyfte.

I vagnhallen finns en mängd fordon.

Stationens primära släckbil är en Volvo FM 9, 52-6010, från 2006 som tillsammans med reservsläckbilen, 52-6020, är stationens släckfordon.

Höjdfordon är en Volvo FL 7, 52-6030, med Bronto Skylift på 22 meter från 1987.

Det finns också en tankbil, Volvo FM, 52-6040, från 2011 med 410 hk, lastväxlare och en vattentank på 9500 liter.

FIP-bilen är en Mitsubishi pickup, 52-6060, och är en av förbundets 7 i drift.

Stationens offensiva enhet utgörs av en Mercedes Sprinter, 52-6065, från 2003 utrustad med skärsläckare och 500 liter vatten för släckning under 8-10 min.

En VW Transporter, 52-6070, fungerar som stationens transportbil.

Längre in i vagnhallen står också den nuvarande reservbåten, en Pioner Viking tillsammans med stationens bandvagn, 52-6055, som liksom övriga först lånats av försvaret för att sedan övertas.

Efter snart 30 år som brandman har Per Johansson varit ute på en mängd larm och tycker att de flesta har någonting som fastnar hos honom. Framför allt försöker han att bära med sig de gånger en trafikolycka slutar väl.

– När en insats går bra är det värt hur mycket som helst att känna att man gjort skillnad, säger Per.

Även om arbetet förstås varierat över tiden är det arbetsgemenskapen som är bland det bästa med yrket. Inom andra yrken har han arbetat ensam och skillnaden är påtaglig.

– Att jag kan gå in i rollen som brandman gör att jag klarar av uppgifter som annars hade varit svåra att utföra, menar Per.

Framtidsplanerna för stationen ser Per som i två olika delar.

– Dels ser jag det inte som möjligt att bedriva en renodlad deltidskår i 10 år till. Förmodligen kommer det att krävas ett nytt sätt att hantera uppdragen. Kanske kommer vi inte att vara samma antal i beredskap under dagtid som kvällar och nätter, säger han.

Per påpekar också att så mycket som 300 larm varje år märks tydligt hos respektive brandmans huvudarbetsgivare.

Den andra delen av planeringen berör en ny brandstation som enligt Per bör finnas på plats inom fem år. Stationen behöver flyttas för att förbättra trafikflödet in och ut ur Ulricehamn. Idag ligger stationen precis invid en av två mindre rondeller där mycket trafik rör sig. Kommunens plan är att bygga en stor rondell som ska placeras där den nuvarande brandstationen ligger.

– Blir det ett nybygge kan vi fokusera på arbetsmiljö med våra kontaminerade kläder som idag tyvärr bärs rätt in i våra lokaler. Att då istället ha slussar och egen ingång för att sedan kunna komma in ren i lokalen, säger Per.

Det geografiska läget för brandstationen kan enligt Per Johansson inte ändras särskilt mycket om anspänningstiden inte ska påverkas.

– Flyttar vi den norrut kommer vi närmre många arbetsplatser men för långt ifrån många bostäder och vice versa, avslutar Per Johansson.